Via sociala medier har jag de senaste dagarna konstaterat att det bland många av min jaktvänner funnits en snudd av upgivenhet att jaktsäsongen är över. Jag själv, går bara runt och myser när jag vet att min favoritjakt under hela säsongen har sin allra hetaste period nu. Åtminstone där jag jagar som mest, Sörmland.
För det verkar skilja sig. Skilja sig på den punkten när det är som hetast. En likasinnad jägarkamrat har sin topp sent på hösten, medans jag har haft bäst resultat under våren. Ja, det är ju kråkjakten jag tänker på, kanske är det inte lika självklart för alla. Men de allra flesta som har frågat mig efter lite tips för att lyckas och som har gett mig feedback tycker att det är sjukt rolig jakt när det stämmer och man lyckas.
Man behöver göra det till en sån stor grej, man kan lite halvhjärtat placera ut några bulvaner på något lämpligt ställe där kråkorna brukar uppehålla sig och säkerligen lyckas med bedriften att skjuta några stycken. Jag har varit där, varit uppe sen klockan 02:30 en fuktig julimorgon och konstaterat några timmar in på morgonen att det var ju kul att jag iaf fick skjuta någon kråka. Men så är det, man börjar längst ner för att sedan pröva sig fram för att nå de allra högsta topparna av resultat.
Där faller de flesta av, tyvärr. De som ger upp för tidigt.
De som fortsätter att nöta, addera de lyckade dragen och utveckla dom och förtsätta jaga. Det är dom jägarna som kommer lyckas ordentligt i framtiden.
Tillbaka till summeringen av jaktsäsongen. Förvisso kan jag också summera min jaktsäsong precis som de allra flesta. Jag har en unghund som jag är otroligt nöjd med. En ny helt ras dessutom, en alpländische daschbracke vid namn Astrid. Jag har dessutom skjutit ett brutalt resultat under duvjakten tillsammans med en kollega. Jag har lyckats fälla en hel del klövvilt under säsongens alla klövviltsjakter och jag har varit hyffsat skonad med skadador på mina hundar under säsongen. Men det spelar just ingen roll, för det är nu det börjar på allvar.
Är det i år jag skall lyckas skjuta över 100 kråkor på en morgon, då menar jag kråkor, endast kråkor. Jag är i nuläget i den övre halvan och snuddar, men inte nått hela vägen till mitt mål. Men kanske, kanske är det i år det händer.
// Mikael